Kattiz.se

Teksab fick ett nytt flugpannband idag eftersom han lyckats plocka av sig det gamla och jag är en latmask som inte har någon lust att gå runt och leta det i hagen.
Den här gången var jag dock smart och köpte ett färgglatt pannband som ska vara lättare att hitta än det blå/svarta.
Men konstigt nog verkar Teksab inte alls lika stolt över sitt rosa flugpannband som hans matte är…

Givetvis skulle ju det här inlägget vara så mycket roligare om ni fått se ett foto men jag verkar ha glömt bort hur man använder en kamera…

Eftersom inga kameror i mitt hushåll är speciellt roliga att fota med så har jag inga nya kort. Det här är ett som Sussie knäppte i vintras (som att ni inte kunde räkna ut det när ni såg allt det vita runt hästen ) när Teksab fick springa av sig lite på banan. Visst har han skaffat sig en riktigt snygg tjockismage i vinter! ?

Igår tog jag ut Teksab för en premiärtur i den nya bomlösa sadeln som jag äntligen har i min ägo! En otroligt bra investering måste jag säga jag är lika nöjd med den som med mina nya stallskor (som är helt otroligt varma, icke halkiga och lätta att ta på!). Teksab har en förkärlek för att göra små piruetter och vänta hemmåt när han tröttnar på våra turer. Synd bara att han ibland tröttnar redan efter 150 meter ibland, men nu i min nya sköna sadel så sitter jag som klistrad där jag ska och han kan skutta bäst sjutton han vill! Red i glansiga mysbyxor och ändå satt jag som klistrad, att sadeln dessutomär lika skön som en soffa att sitta i gör inte saken sämre!

Idag blev det ingen ridtur för jag känner mig krasslig igen och till och med mockningen kändes som ett helt träningspass. Men bara den här skiten släpper så är jag redo för många härliga turer!

När jag var liten hästtjej så var min absoluta favorit korsningsponnyn Navajo, han har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer nog alltid jämföra ”mina” hästar med honom. Han var lite grinig men innerst inne var han så otroligt mysig och snäll! Han var så trevlig att rida också men tyvärr var det inte ofta han var i gång eftersom han hade väldigt dåliga ben.

Annat än surputten som jag har i stallet nu, han är mest grinig hela tiden och vill inte alls vara snäll och go. Men jag vet ju att han är det innerst inne för i somras var han minsann snäll och go, verkar vara fler än jag som påverkas av mörkret. Jag hoppas han får tillbaka sitt glada humör när våren kommer och vi kan ut och rida lite mer, som läget är nu så består hästlivet mest av att mocka och hämta häst i hagen. Borstningen är lite överkurs när man har ett varmblod som ser ut som en islandsponny i pälsen men det är klart att jag gör små försök emellanåt!

Igår när jag var på så otroligt dåligt humör så skrev jag att jag hoppades att ett besök i stallet och lite frisk luft skulle få mig gladare… Men så mycket gladare blev jag inte när jag tittade in i Teksabs box, han hade skitat ner allt… Jag fick skyffla ut 3 skottkärror med skitigt spån och sen fick jag ju såklart hämta 3 kärror spån för att kompensera. Det hade ju kanske varit lite grymt att låta honom stå på den lilla bädd av spån som han hade kvar efter mockningen (det är alltså den lilla lilla högen i mitten av bilden). Men med tanke på hur ont jag fick i ryggen av allt skottande så hade han nästan förtjänat det, men bara nästan!

Och eftersom det dåliga humöret håller i sig och min otur också verkar vara här för att stanna så var det ju givet att jag idag skulle upptäcka att Teksab tappat en baksko och hovslagaren han verkar ha försvunnit från denna jord.

Nu har tydligen hösten hittat tillbaka, i alla fall de mörka kvällarna. Så ska man rida på kvällskvisten så måste man klä ut sig till en levande julgransbelysning! Så här snygg var Teksab inför gårdagens tur, plus att jag hade en reflexväst på mig. Så nog syntes vi allt!

Klaga inte på bilden! Har ni någonsin försökt fota en häst i full reflexmundering?